savedbyanangel

Vi saknar dig.
Och varför det var just du som försvann,
De förstår vi nog alldrig.
Det är kanske försent,
Daniel,
Men farväl.
Jag vill träffa dig en dag.
sväva över molnen,
Kanske ge dig en kram.
bara 14 år,
Hurfan kan det hända.
Det skulle vara omöjligt.
Det ligger tungt på mitt hjärta,
Än idag.
Du älskade livet.
Varför skulle de vara du.
Jag tycker synd om din familj.
Jag hoppas ni klarar att gå vidare.
Jag ber för dig,
Att du ska ha det bra.
Du är älskad av alla.
Gud har bestämt.
Men din familj får lida varje vaken sekund.
Dom får kommaihåg dig,
På sättet du var.
En glad liten pojke,
Som älskade att leva.
Men vindarna lever,
Och viskar ditt namn.
Minnerna, 
Dom finns där,
När du fanns i klassen,
Du är fortfarande en person i klassen.
För psykiskt sätt, så är du närvarande,
Varje sekund.
Jag tänker på dig, 
Och börjar gråta.
Varför måste du dö?
Du lämmnade frågor.
Och det finns inga svar.
Varför dör människor!
Det leder bara till lidande sår och ångest.
Jag gillar verkligen inte döden.
Det är ingen utväg längre.
Det kanske är försent.
Jag klarade inte att vara på din begravning,
Jag mådde skit.
ag vart chockad.
Önskar att de bara var en drömm.
Men minnerna påminner mig, 
Om klassen med dig.

Vi saknar dig.

Orden tillägnade Daniel,
Och hans familj.

Skriven av mig, jannnice